Så arbetar kommuner med GPS i vardagen

GPS-teknik är inte längre en framtidsvision – det är en etablerad del av vardagen i många svenska kommuner. För personer med demens kan GPS ge frihet, trygghet och värdighet. För anhöriga och personal skapar tekniken överblick, lugn och handlingsmöjligheter. Men hur fungerar det i praktiken? Och hur får man tekniken att fungera i en stressig vardag?

 

Från pilot till praktik

Flera kommuner började med GPS som pilotprojekt – ofta drivet av eldsjälar och med få enheter. Idag är GPS en integrerad del av det dagliga demensarbetet. Kommunerna arbetar strukturerat med behovsbedömning, uppföljning och samarbete med anhöriga.

”Vi ser GPS som ett pedagogiskt verktyg – inte bara teknik. Det handlar om att stödja boende i att behålla sin frihet så länge som möjligt,” berättar en demenskonsulent från en medelstor kommun.


Ett verktyg för både förebyggande och akuta situationer

GPS används både förebyggande och reaktivt. Vissa boende tar dagliga promenader och har GPS med sig som en trygghetsåtgärd. Andra får GPS efter en specifik incident – till exempel att de gått vilse och hittats av polis.

Med geofencing och larmzoner får personalen ett meddelande om en boende rör sig utanför ett avgränsat område. Det gör det möjligt att snabbt ingripa om något inte står rätt till.


Organisation och ansvar

De flesta kommuner har tagit fram rutiner och riktlinjer, så att alla – från demenskoordinator till hemtjänstpersonal – vet vad som gäller. Det skapar trygghet och enhetlighet.

På flera håll finns GPS-ansvariga team som ansvarar för att:

  • Bedöma behov och introducera GPS till boende och anhöriga
  • Dela ut och ladda enheter
  • Följ upp och göra justeringar i systemet
  • Utbilda kollegor i användning

 

Trygghet för anhöriga och personal

Anhöriga berättar ofta att GPS gör att de kan sova bättre om natten. Många är lättade över att slippa oron för att något ska ha hänt. För personalen ger det lugn att veta att det finns en plan om någon försvinner.

 

Hinder – och hur man övervinner dem

Det största hindret är sällan tekniken – utan vanor, osäkerhet och förutfattade meningar. Därför arbetar många kommuner med:

  • Intern utbildning och löpande träning
  • Temadagar och workshops med fallstudier och rollspel
  • Dialog med anhöriga om etik och samtycke


GPS i vardagen – ett gemensamt ansvar

När GPS fungerar bäst beror det på att alla känner ett ansvar. Det är inte ”ett projekt” – det är en del av kärnverksamheten. GPS i vardagen handlar om människor, relationer och ansvar – och om att använda tekniken som det verktyg det är.